En beskrivning av guanxi och vad jag egentligen håller på med.

En man i trettioårsåldern, Ding Jian, har tagit på sig ordna fram fyra bitar av en dyrbar och sällsynt kinesisk örtmedicin åt en doktor han känner. Han ägnar en hel dag för att lyckas med sitt uppdrag, cyklar runt i den kinesiska staden Beijing för att söka upp både vänner och bekanta och mobiliserar hela sitt sociala nätverk (guanxiwang) för att få tag på den kostsamma medicinen. Slutligen får Ding kontakt med en vän vilken arbetar som medhjälpare hos en läkare som förvisso inte själv kan skriva ut denna medicin eftersom denna är strikt reglerad och kräver ett recept av en specialistläkare. Emellertid känner Dings vän en vän som känner en vän som skulle kunna skriva ut medicinen och därför sätter Ding Jian fart på cykeltramporna för att ta sig till vännens vän som går med på att ta Ding till läkaren som de övertalar till att skriva ut det attraktiva receptet. Med receptet i sitt förvar cyklar han därefter till den första läkaren som inledningsvis bad om tjänsten som blir djupt tacksam och glad över att kommit över den sällsynta örtmedicinen och som Ding med största säkerhet förmodar inte är för doktorns egna bruk utan för någon annan viktig patient eller vän i läkarens egna guanxiwang. Vad får då Ding ut av allt det arbete han lägger ner under en dag för att skaffa fram medicin till en läkare han känner? Enligt honom själv är syftet för hans hjälpsamhet att kunna ta några månaders ledigt från sitt arbete om några år för att resa runt i sitt land. Då kan han gå till läkaren för att ”lösa ut” sin innestående ”skuld” genom att få ett sjukintyg av denne.

Ovanstående berättelse får stå som ett exempel på hur det sociala fenomenet guanxixue (läran eller konsten om guanxi) i verkligheten fungerar och vad det är; ett relationsnätverk som man producerar och reproducerar med hjälp av gåvor och tjänster och som företrädesvis är baserat på ett personligt och individuellt plan. Guanxixue bygger på långsiktiga förhållanden, som man tydligt kan utläsa av Dings berättelse, och praktiseras av alla kineser, både för privata, offentliga och affärsmässiga syften i hela Kina,⁠ i städer⁠ såväl som på landsbygden. Guanxi produceras och reproduceras och är i mer eller mindre grad förbundet med känslor (ganqing och renqing) beroende på vad individens mål med relationen är.

Man kan prata om det som en gåvoekonomi, som ett socialt bindningsmedel i utövandet av guanxi. Superkändisen Marcel Mauss ger i sin beskrivning av gåvans betydelse en förpliktande innebörd: skyldigheten att ge, att ta emot och att betala igen vilket relationellt binder samman människor. Även tidsaspekten i dessa reciprocitetshandlingar är viktiga, därför kommer jag även diskutera Pierre Bourdieus teorier, som tar ansats i Mauss gåvoteori. På så vis leder det oss in på skillnaden mellan vad som är en gåva och vad som karaktäriseras som en muta och hur vi ska förhålla oss till dessa. Mutan är explicit och har en tydlig tidsaspekt av kortare slag medan gåvan är implicit och kan ha en mycket lång tidsaxel.

Guanxi är också hedersrelaterat, eftersom idéen om ”ansiktet” (mianzi) är kopplat till hur man ser på människor som inte lyckas infria det som förväntas av en samt hur man uppfattar sin egen person när den personliga hedern står på spel. Det leder oss in på skapandet av var och ens ”självskap”, ens ego och vart det leder när man tappar självrespekt utifrån ett externt socialt tryck.

Maktaspekten är också nära knuten till praktiken bakom gåvogivande och gåvomottagande. Att ge en gåva skapar ett övertag över mottagaren och vilka hållhakar följer med en ”generös” gest att tillägna en gåva till någon? Kan man tacka nej till en gåva utan att riskera andras eller sitt egna mianzi? Är en gåva någonsin en gåva?

På ett annat plan ska jag även diskutera orsakerna till varför relationer är viktigt för mänskliga varelser⁠, varför de tillåts ta så stor plats i både handling och mentalt. Allt detta bök med gåvor, tjänster och som jag ska beskriva senare, banketter, måste spåras till tillbaka till något annat än endast handlingen i sig själv. Vad är vinsten, förutom det mest uppenbara (gåvan eller tjänsten), för alla som praktiserar guanxi? Eller fungerar gåvopraktiken egentligen endast som en kommunikationsmodell för att upprätthålla ett samhälle?

Ytterligare en aspekt är om praktiken med guanxi skiljer sig mellan kvinnor och män, agerar de på olika sätt, rör de sig inom samma sakområden eller finns det ett kvinnligt guanxi och ett manligt guanxi?

Uppsatsskrivande i exil

Bild

20111228-110347.jpg

Jag har nu placerat mig och min hund i ett litet torp i skogen för att få ro att skriva. Det enda värdsliga jag behöver ansvara för här är att äta och elda i kaminerna, till skillnad från hemma där husrenovering, barn och miljoner andra saker kallar på uppmärksamhet. Tack vare att jag har så kloka och förstående barn och pappor kan jag göra det här. Nu till böckerna!

Bra mjukvara till uppsatser

Jag använder Scrivener för mitt uppsatsarbete (tack Max Liljefors för tipset). I det programmet kan man dela upp texten i avsnitt, till skillnad från exempelvis Word där all text blir som ett enda och mycket långt dokument. Scrivener gör att jag lätt kan navigera bland rubriker och avsnitt. Billigt är det också. Rekommenderas!

För att hålla reda på mina källor använder jag Endnote (tack Johan Toresson för ditt ”tjat” om detta lilla men viktiga program). Online letar den upp den bok eller annan källa jag behöver och fixar ISBN, utgivare, år och allt annat som krävs för en korrekt källförteckning.

Här kommer en länk om du vill ha en snabblektion hur de två programmen fungerar ihop:

http://www.youtube.com/watch?v=7BJRsKEwk5o

Publicerade böcker av Grant McCracken, CCO (Culture Chief Officer)

Ni som vill veta mer om vad det innebär att arbeta som Culture Chief Officer länkar jag här till de böcker som antropologen Grant McCracken har skrivit:

http://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Grant%20McCracken&ac_used=yes&rank_order=print_year_month_desc

Karriären då?

Det handlar om mitt framtida yrke eller mina fortsatta studier. Jag besökte universitetets studievägledare igår och fick frågan om vad jag helst skulle vilja arbeta som eller med efter mina studier. Bra fråga som krävde ett svar, och här är det:

Min intention är att arbeta som Kulturchef eller CCO (Chief Culture Officer) på ett multinationellt företag där mina kompetenser som producent inom kulturbranschen, regionchef inom handelsbranschen, olika yrkesroller inom TV och mediebranschen samt min akademiska examen i antropologi kvalificerar mig för. Mina kunskaper i organisationsteori är också en betydelsefull del i organisationsantropologens kunskapsområde.

Läs gärna om Grant McCracken (se länk nedan), utbildad antropolog vid Chicagos universitet som arbetar som CCO i USA. Kontakta mig gärna när ditt företag är redo att ta steget att anställa en Chief Culture Officer.

http://chiefcultureofficer.ning.com/

Smärta och internet

Igår var jag på möte med två av mina andra kursare där vi presenterade våra uppsatser för varandra. Andras perspektiv på sitt eget arbete är så viktigt och välbehövligt när man läser stora mängder text och ska prestera en låååång akademisk text. Vilken del av problemet/fenomenet/skildringen ska jag koka ner till en förståelig text? Vilka teorier ska jag spegla min uppsats, som handlar om guanxi (relationer) mot? Gåvor/mutor och reciprocitet? Informalitet/byråkrati? Det kulturella/sociala kapitalet (enligt Bourdieu)? Något annat jag inte uppfattat? Ska jag beskriva guanxi utifrån alla dessa teoretiska perspektiv? Samtidigt måste jag skala ner arbetet till vad tiden tillåter, det är ju ingen doktorsavhandling jag ska skriva där jag har flera år på mig. På tisdag ska jag träffa min handledare och då förväntar jag mig att bli en klok människa som därefter kan ta beslut så att skrivandet kommer igång ordentligt.

Det var i vilket fall väldigt intressant att lyssna på de andras arbeten, där en av uppsatserna handlar om smärta och den andra om hur man genomför fältarbete på internet där människor skapar ytterligare identiteter av sig själva.

Smärta är något vi tar som givet, vi befinner oss ofta i smärtsamma situationer, både mentalt och fysiskt, men sällan (eller snarare aldrig) ställer vi oss frågan vad smärta innebär. Vad är smärta för mig? Varför planerar vi in smärta i våra liv i form av tatueringar, fysisk träning på gym eller ägnar fyrtio veckor åt att vänta på att föda barn med vetskap om att det innebär smärta? Vad ligger bakom planerad smärta? Intressanta frågeställningar som jag ser fram emot att få svar på.

Internet som är ett relativt nytt rum i människors liv kan innebära att man är en person i ”verkligheten” och en annan på internet, som en slags avatar som man kan forma helt efter egna behov och fantasi. Varför finns behovet att vara en annan? Det här handlar om den valda personligheten, identiteten och ger utrymme för ytterligare ett ställe där man kan vara någon annan än den uppenbara personen som man ser till vardags. Vad är drivkraften bakom en sådan önskan? Och vilken metod kan antropologen använda för att komma nära informanterna på internet? Metodfrågan är här en avgörande fråga, hur undersöker man någon på internet som kanske inte finns i det verkliga livet, men som ju ändå gör det eftersom ”internetpersonen” är skapat av en fysisk person?

Superintressanta uppsatser som vi får veta mer om den trettonde januari 2012. I’ll keep you posted.